Är nu hemma igen. Har haft en supertrevlig kväll tillsammans ett gäng kompisar. Till middag blev det grillat kött med klyftpotatis, sallad och bearnaise sås. Simon agerade "gillmaster" nummer ett. Får inte glömma Vera som också var med på ett hörn gällande grillningen. Själv tilldelades jag det ansvarsfulla arbetet att göra såsen. Och till min stora glädje lyckades jag! Mimmi skar upp sallad och Philip stod för efterrätten, kladdkaka. Annars har kvällen mest ägnats åt en massa prat och skratt. Vi spelade "slav och president" samtidigt som vi mumsade godis och svullade kladdkaka. Haha, najs, najs! Ingen av oss hade lust att dra iväg till den årliga brasan, så vi hoppade helt enkelt över den traditionen.

Istället drog vi ut på prommenad i området. Prommenaden slutade lite, hmm, hur ska man uttrycka sig? Turbulent kanske? När vi gått en liten stund ute passerade vi ett gäng påverkade människor som verkligen stirrade på oss. När vi närmade oss började de självklart att kommentera en massa och slänga glödande fimpar framför oss. Philip som typ blir igenkänd överallt utsattes för en del obehagligheter, men vi ville inte på något sätt skapa bråk så vi försökte bara gå förbi i hopp om att de skulle tröttna på att hänga efter oss.
När vi kom fram till ett vägskäl trodde vi att de lagt av, så vi funderade på att gå en annan väg tillbaka hem till Vera. Men jag var lite feg och kände inte för att vandra omkring i området när det där stora gänget om typ 20 personer var ute och drog runt i kvarteren, så jag röstade för att gå hem till Mimmi istället.
Till slut upptäckte vi hur hela gänget började närma sig oss och, först gående, men sedan ökade dem takten. Vi svängde in på Mimmis gata, som förövrigt är en återvändsgränd och började springa. När människorna märkte att vi började springa, började även de springa och jaga oss längs uppförsbacken samtidigt som de skrek och höll på. Jag som inte är speciellt snabb, fick springa som tusan. Vi kutade in i Mimmis trädgård och flängde in genom dörren. Jag fick slutligen skjuts hem av Veras pappa, och det är jag väldigt tacksam för. Det hade inte känts så kul att ge sig ut på cykel en mörk och regnig kväll som ensam tjej...

Det är så himla tråkigt tycker jag, att man inte ska kunna vara ute och gå en kväll, trots att det är valborg, utan att folk man inte känner ska hålla på.
Aja, har i alla fall haft en riktigt trevlig kväll trots allt.

Foto: hellojessica.blogg.se ©
Bjuder på en gammal bild av en ringlande stig. Fotografiet förmedlar lite mystik tycker jag. Håller ni med mig?

Hur har er Valborg varit förresten?